I förmiddags någon gång mellan dröm och vakenvärlden kokade mitt huvud ihop en ny sport för äkta Gentlemen! Det börjar med att du fyller dresscode med att klä dig i någonting victorianskt men samtidigt pastellfärgat. Ungefär som en Polomatch för vintage-dandys. (Notera att den här sporten även kan användas för att reda ut dispyter av olika slag.) De två huvudmännen eller kvinnorna väljs ut slumpmässigt av en spelledare, eller domare, som inte tar del i själva aktiviteten utan sitter på ett podium utanför gräsplanen likt en badvakt. De två människorna som valts ut att börja erhåller sedan varsitt dubbelpipigt avsågat hagelgevär, med fördel estetiskt utsökta och smyckade för tillfället. Planen kan jämföras med en mindre fotbollsplan, alltså gräs och vita linjer; Det finns en mittlinje samt två stora kvadrater på vadare sida om denna som spelarna vistas i (ca 7-10 per lag.) Man börjar två i varje kvadrat. De två första spelarna samt ännu en med någon form av huggvapen, rep eller liknande. Spelen kan börja. Man möts på mitten, tar i hand och utväxlar några sista ord för att sedan med ryggarna mot varann gå mot sina respektive kvadrater. Sen gäller det att välja rätt människa att skjuta ihjäl eftersom ögonblicket tävlingen drar igång kommer den andra personen i din ruta försöka döda dig, samtidigt som den motsatta huvudspelaren kan välja att blåsa skallen av dig. När första skottet avlossats släpps resten av spelarna in i kvadraterna. Sen är det en kamp om döden tills det återstår en människa kvar i varje kvadrat. Beroende på hur underhållande matchen varit kan dessa två slåss på tu man hand för att avgöra det hela med ‘last man standing’ eller helt enkelt ta i hand och återgå till sitt. Detta beslutet tar spelledaren.

Jag har haft en otroligt plågsam natt då alla tänkbara smärtor pulserat genom min kropp och jag svettades mer än jag någonsin gjort. Vid ett av de tillfällen jag vaknade var jag lika blöt på kroppen som om jag precis kommit ut ur duschen, så jag fick vända på täcket. Jag lyckades somna tillslut, drömde wierd-ass feberdrömmar och vaknade när klockan ringde kvart i elva, i en fuktig säng. Febern värkar ha lagt sig (Julmirakel?) och det enda jag fortfarasnde känner av är en sträv känsla i munnen och det gör ont när jag sväljer. Så då får jag väl låta bli att svälja.

Idag är det uppenbarligen Dopparedagen, inte för att jag får doppa (varken i grytan eller i annat) så det är ett dumt jävla namn. Vi ska inte fira någon jul här i år med tanke på att Mamma jobbar och förser de mindre lyckligt lottade invånarna i den här hålan med mat från Sandsjöbaden. (!) Så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag; Duschar väl, drar på mig en kostym för sakens skull, käkar en köttbullemacka. Vad mer kan man göra? Försöka kolla på lite teve och förfesta inför imorgon.

Ha en trevlig Julafton alla ni andra!

Det lackar troligtvis tomtesvett uppe på Nordpolen vid det här laget maed tanke på hur få dagar det är kvar till julafton. Två arbetsdagar innan dopparedagen plus den ynka timme som är kvar på det här dygnet. Vart i helvete tog december vägen, kan någon tala om det för mig? Det känns som om hela månaden bara har varit ett virvlande snöoväder där jag totalt lamslaget har följt vindens gång utan att säga emot. Jag har haft mycket fysiska smärtor men mindre psykiska än vanligt för juletiden. Vad det beror på orkar jag inte analysera fram men troligtvis är det för att jag helt enkelt inte har stannat upp och tittat efter vad som pågått omkring mig.

Hang up the chick habit
Hang it up, daddy,
Or you’ll be alone in a quick
Hang up the chick habit
Hang it up, daddy,
Or you’ll never get another fix

I’m telling you it’s not a trick
Pay attention, don’t be thick
Or you’re liable to get licked

You’re gonna see the reason why
When they’re spitting in your eye
They’ll be spitting in your eye

Hang up the chick habit
Hang it up, daddy,
A girl’s not a tonic or a pill
Hang up the chick habit
Hang it up, daddy,
You’re just jonesing for a spill

Oh, how your bubble’s gonna burst
When you meet another nurse
She’ll be driving in a hearse

You’re gonna need a heap of glue
When they all catch up with you
And they cut you up in two

Now your ears are ringing
The birds have stopped their singing
Everything is turning grey

No candy in your till
No cutie left to thrill
You’re alone on a tuesday

Hang up the chick habit
Hang it up, daddy,
Or you’ll be alone in a quick
Hang up the chick habit
Hang it up, daddy,
Or you’ll never get another fix

I’m telling you it’s not a trick
Pay attention, don’t be thick
Or you’re liable to get licked

You’re gonna see the reason why
When they’re spitting in your eye
They’ll be spitting in your eye

Precis såhär känns det idag.  Som om någonting har exploderat, river och äter upp allt som någonsin varit vettigt  inuti mitt huvud.

Jag är ensam i kåken och musik strömmar ur mina högtalare på en nästan obekvämt hög ljudnivå. Jag använder baslådan som fotstöd och känner lufttrycket pulsera mot undersidan av mina lår och ibland sjunger jag med. Gamla låtar som jag nästan glömt bort, efter ett ovanligt bra musikår. Dricker julmust direkt ur flaskan och äter en färdig macka jag hittade i kylskåpet med rödbetssallad och vad jag först trodde var köttbullar men istället visade sig vara något sorts skitäckligt delikatesskött. Känner mig sunkig och deprimerad, kanske på grund av minnen från musiken eller kanske för att det är precis vad jag är idag. Rummet känns som en frysbox trotts brännheta värmeelement.

Gjorde tre egna julkort tidigare, av ren uttråkning. Kan inte posta bilder på dem än eftersom två av dem ska gå till sagda antal lyckliga människor som  jag vet läser den här bloggen. Tänk att få ta del av min handkraftiga kreativitet! Det tredje blev jag inte lika nöjd med, så vet inte riktigt vart det tar vägen om det inte soporna. Kanske skickar någon annan iväg det.

Snön faller tungt utanför likt en svärm med gräshoppor, i sidled på grund av den iskalla vinden som biter sig fast vid allt den vidrör. Jag står liksom lamslagen och stirrar på uppvisningen genom ett fönster och känner hur otroligt trött jag faktiskt är. Fysiskt trött. Som om mitt hjärta inte orkar slå mer och som om mina lungor helt enkelt vägrar ta in mer luft. Ögonen är vidöppna, känns ihåliga som om de sugits tillbaka av ett vakuum inuti mitt huvud. Ändå ser jag kanske för en gångs skull min omgivning som den faktiskt är, utan naggade kanter och underliga vanföreställningar. Kallt, grått och vitt – inget mer. Utmattning. Jag har slut på tankar och idéer om vad eller vem jag är. Vad jag vill göra. Allt det vackra och det som kanske skulle kunna värma mig, få mig att tina upp känns 705 kilometer bort.  Jag är fastgjuten i cement på en plats som knappt har någonting att erbjuda mig längre. Men det var ju inget nytt.

Seden att gå runt bland hus i grannskapet är ett arv från äldre tiders staffassjungning, som förekom både på landet och i städerna, där djäknar, men även den vanliga yngre landsortsbefolkningen, gick mellan husen för att samla in pengar. (Det har hävdats att den traditionen ursprungligen kommer från Skara, där eleverna gick mellan stugorna för att sjunga och samtidigt samla in en slant efter ett år av studier vid katedralskolan). Att man ibland – enligt gamla staffanssångtexter – även kunde tigga till sig en sup skapar en länk till det moderna lussefylleriet. - Wikipedia

Nytta med nöje. Jag har för övrigt haft ett utmärkt luciafirande med julmust och pepparkakor framför SVTs lite underliga Luciafirande. Det märkligaste med det hela var att Lucian varken sjöng eller öppnade munnen för att yttra några som helst ord under hela sändningen. Inte ens för att köra. Jag menar, är inte hela grejen med att vara Lucia att man ska vara i centrum och bryta ut i fantastisk solosång, inte bara att stå och vara söt? Jag fattade aldrig riktigt det där. En annan märklig grej var ett gäng med dansare klädda i guldfärgade klänningar som gjorde (vad de tolkade som) förföriska rörelser runt ett konstgjort fruktträd. Och Staffansången hade de slaktat totalt genom att framföra någon gammal Barbershop-Kvartettsliknande verision av låten ‘Lolipop’. Kören var bra och allting när de höll sig till det de skulle och vissa av solisterna hade fantastiska röster. En av dem (den blonda tjejen med fylliga läppar som stod i första raden längst till vänster från tevesoffan sett) fångade till och med min uppmärksamhet lite extra. En liten applåd och en önskan till god Lucia, om än lite sent..

Shit Pommes-Frittes, jag är tvärseg idag. Jag har sovit av och till i olika intervaller av timmar men är fortfarande lika trött. Efter att ha klunkat en halvliter Apotek-Arnes direkt ur flaskan gjorde jag en ansats till att göra min kväll lite mer kvalitativ. Drog bokstavligt talat fötterna bakom mig den korta vägen ned till Willys för att köpa OLW Sourcream Bearnaise som naturligtvis inte fanns. Slet istället till mig en påse Grillchips från hyllan, hämtade gräddfil utan att stanna vid mejeriprylarna och stack fort som fan därifrån trotts möjligheten att slöa i kassan och stirra ned i klyftan på en smexig ung dam i kassan bredvid. Kölden gjorde inte mig piggare, som jag först hade väntat utan tog istället nästan kol på mig. Nu är jag tröttare än någonsin och om jag inte misstar mig har min kropp ingått i ett stadium av förruttnelse, som om jag skulle dött utan att jag märkt av det. Har en jävla massa konstig skit att tänka på med. Trotts allt detta vill jag göra hela Lussevaka-grejen eftersom jag oväntat hittat lite vodka jag tydligen gömt för mig själv. Någon?