Jag tror att det ær nærmare tretti grader varmt i luften och solen skiner fast ljuset från den ær svagt så det kænns som om någon sorts lætt dimma eller ett dis vilar øver Frogner nær jag promenerar, på væg till kontoret. Jag antar att det regnade i går, eftersom allt som ær grønt tycks dofta rent och detta skulle också førklara dimman. Min freestyle ær bokstavligt talat skruvad på høgsta volym och Pat Benatar verkligen dånar ur hørlurarna på huvudet, som något slags plastigt och teknologiskt komplement till mina Wayfarers. Jag går och funderar på en drøm jag hade natten tidigare dær jag i ett ændløst vilset led støtte på eller direkt umgicks med mænniskor jag under någon period i mitt liv gått i skolan tillsammans med. Situationerna med de hær mænniskorna ær ofta bisarra eller på ett eller annat sætt sexuella. Jag faller handløst nær golvet under mig førsvinner mellan varje møte och landar varje gång på en ny plats. Køpcenter, parker och motellrum. Det slår mig sakta att drømmen egentligen ær en direkt skildring av mitt verkliga liv. Jag ramlar från plats till plats och påverkas av de olika mænniskorna jag kommer i kontakt med. Marken førsvinner allt før ofta under mina føtter och jag tycks befinna mig på en annan plats, med mænniskor som egentligen ær desamma men i olika skepnader. Kanske som mitt eget underland, med en alltid nærvarande drottning som var gång hon byter skepnad, lyckas med att dekapitera mig. Men det spelar egentligen inte någon roll just nu eftersom den perioden jag går igenom just nu, befinner jag mig fjortfarande på den vansinnige hattmakarens tebjudning..
