Recension: Första intrycket av Julkalendern 2009

Första december. Jag har tagit igenom det första avsnittet av årets SVT-produktion av en för många år sedan charmig tradition; Julkalendern. Att jag inte är ensam om att undra över vart kreativiteten och humorn tog vägen är jag mycket medveten om men jag kan inte hålla mig från att klaga – trotts att jag är på tok för gammal för sånt här. Årets julkalender är någonting de har adopterat från ett tidigare sänt barnprogram. Varför man inte hittar på någonting nytt kan jag inte begripa, jag menar,  förstör inte det hela grejen med julstämning om man ska dras med ett par karaktärer man tvingats dras med under hela året? Precis som att sätta upp granen i Juni bara för att det är kul.

För övrig var hela spektaklet överspelat och föga trovärdigt. Hela avsnittet kändes instängt och tråkigt på grund av att det hela var studioinspelat. Varken barn eller vuxna kommer att ha någonting att relatera till i de närmaste tjufyra avsnitten. Enligt mig är det bara ett low-buget barnprogram  i mängden som ingen kommer att minnas om fem år.

Lågkonjunkturen gör dig till en lögnare

Någonstans inom mig skäms jag mycket hårt för att vara en av 2000-talets många Les Misérables. Jag drar mig för att berätta för andra människor vad jag egentligen gör med mitt liv och hittar istället hellre på någonting fyndigt till svar för att sedan snabbt byta ämne. Jag avskyr att prata om mig själv eftersom min existens är befläckad. Murken och trasig. Oönskad. Dagarna spenderar jag i princip med att sova eftersom jag inte har någon att umgås med på dagarna. Jag känner helt enkelt ingen i stan och samtidigt drar jag mig för att ta kontakt med nya människor eftersom jag vet att jag inte passar in i samhällsramen. Jag går in i en dagsdvala. Så fort jag hör någon komma hem slänger jag på mig kläder för att skapa en stor och uppblåst illusion av att jag faktiskt bryr mig. Farmor ringde innan och efter det jag lagt på luren kom jag på mig själv med att ha ljugit mig igenom ett tie minuter långt telefonsamtal.

Om jag var en dålig människa innan är jag en så mycket sämre nu.

Första Advent

(Som om det skulle betyda någonting)

De flesta i staden har satt upp sina adventsljustakar för att skapa en mysig stämning i sina hem och samtidigt lysa upp vintermörkret för frusna söndags-spatserare.  De tänder det första ljuset av fyra och dricker glögg och äter pepparkakor och kanske en clementin. Ungkarlslivet är annorlunda där julmys betyder tre plastkulor i en palm och en stadig portion mättande tunnbrödsrullar.

Och det heter ApotekarNES inte ApotekarENS. Julmust då förstås.

Hiss och Diss

Idag vill jag hylla alla kvinnor som använder flätade hårband. Tycker (nästan) alltid det är hett på ett eller annat sätt, framför allt då på mörkhåriga varelser. Jag kan för mitt liv inte förstå varför inte fler tjejer använder sig av någonting så enkelt och upplyftande som ett flätat snöre. Go ahead, make my day ladies!

På tal om fruntimmer så ska jag dricka vitt vin ikväll men jag börjar bli lite osäker på om jag kommer klara av det. Min kropp mår  riktigt, riktigt dåligt idag eftersom jag är hårt drabbad av en oförtjänt bakfylla, (efter bara sex öl)  som jag inte kan bli av med. När jag mer eller mindre föll i säng i går kväll tvivlade jag på att jag någonsin skulle vakna upp. Promenaden hem var jävligt ansträngande och som vanligt när man helst av allt bara vill vara ifred stöter jag på en grupp snacksugna fjortisar. Avskyr att prata med främmande människor när jag inte kan föra ord ordentligt, det får mig att känna mig totalt efterbliven.

Don’t scream

Det är nästan kolsvart i rummet förutom ett fyrkantigt stålgrått område bakom ett par gardiner på bortre väggen. Det verkar som om ljuset vägrar lysa in och jag ligger i sängen och trängs med en hög kläder som ligger vid fotändan och känner mig otroligt obekväm. Jag har fortfarande jeans på mig sedan igår och någonting som är nytt för idag är en girig huvudvärk som verkar äta upp mig inifrån. Jag tänker för mig själv att jag inte borde klaga, att jag måste ta itu med värre smärtor dagligen som varken syns eller egentligen finns. Smärtor som min kropp fabricerar av anledningar jag fortfarande inte fått full klarhet i. Jag börjar känna att jag behöver någonting att distrahera mig med men jag vägrar att släppa in en annan människa så nära inpå mig och mitt liv någonsin igen. Naturligtvis finns det undantag som för tillfället är onåbara och om jag inte få precis vad jag vill ha så kan det lika gärna vara. Så varför i helvete sitter jag här och gnäller? Håll käften!

Tåhr-tah

Bloggade aldrig igår eftersom jag hade allt för mycket att göra. Bakade en tårta till Mor och Plastpappa som fyller år samma dag, 83 år sammanlagt. Detta tog mig ungefär fem timmar och var det jobbigaste jag någonsin gjort i matväg. Inget gick fel dock, vilket var jävligt skönt. Receptet hittar du HÄR. Min tårta är som vanligt när jag lagar mat/bakar inte ens i närheten av det färdiga resultatet. Mitt i allt kommer en leverantör till dörren med mina skor och lite andra grejer jag beställt från Asos.com. Och kvällen avrundades med Transformers 2 på BlueRay via projektor hemma hos Anders.

Tisdagsmys

Älskar det här:

http://www.youtube.com/watch?v=0Px-d–vrs4

(Inbäddning fungerade inte av någon anledning)

32 dagar till julafton

Har kokat ihop en önskelista inför julen på grejer jag vill ha men undermedvetet är 100% säker på att jag aldrig kommer att få om jag inte köper dem själv.

Uppifrån vänstra hörnet till höger osv; Death Note Anteckningsbok, Manchettknappar i form av ormar, Umbrella Academy Paraply, Grant’s Whisky, Tom Ford Tobacco Vanille Parfym, Den Förlorade Symbolen av Dan Brown, Morgonrock från H&M, It’s A Wonderful Life på DVD, Juicy Couture Dirty English Wax och slutligen en slips från Peckham Rye London.

Men jag skiter i Super Bowl

På trosdag är det enligt Amerikansk standard Thanksgiving och det finns egentligen inte ord för hur mycket jag vill Amerikanisera mig. Jag vill släppa alla anti-konsumenthelgspänningar och rosta en fet fylld kalkon i ugnen och göra potatismos och sås och paj och alla annan höstig mat jänkarna plockar fram för att fylla sina kroppar med en såhär lite lagom stund före jul.

Detta beror troligtvis på att jag gått omkring den senaste veckan och varit duktigt hungrig efter massivt surfande på matsajter efter en tårta jag lovat baka till min mor och plastpappa som båda fyller år på onsdag. (Således blir det troligtvis ingen kalkon i husåhållet). Jag är mystiskt sugen på allt och om det inte vore för mitt anhang skulle jag snart börja misstänka att jag övertagit kroppen av en höggravid kvinna från  Louisiana.

Tårar av lycka

Anders är på höjden av sin månatliga fattigdom. Veckan innan lön vill säga. Trotts detta har han råd att använda Femhundringar som toalettpapper. Ironin är mycket mycket stark på Industrigatan. På tal om pengar och Anders; Kommer någon ihåg den där gången i källaren när jag drömmande satt och fingrade på en femhundring? Den gången jag faktiskt fällde en tår? Det är en astronomiskt liten chans att jag börjar gråta av lycka men igår var det riktigt nära. Inte på grund av pengar utan på grund av Tove Styrke vid Pianot i Idol 2009. The things I would do to her..

Värt att nämna är också att jag blev väckt på bästa möjliga sätt tidigt i morse. Detta kommer bli en bra dag!